Jag hatar att jag inte visar när jag tycker om någon. Blir det en påbörjan till en känslofylld konversation kan det hända att jag ler för att sedan börja skratta bort det hela. Ibland undrar jag ju om mina vänner och min familj överhuvudtaget vet att de betyder mycket för mig? Eller ja, de betyder väl allt antar jag, vad skulle annars betyda någonting? Jag skulle ju inte kunna känna lycka utan någon som älskade mig, så därför måste jag börja visa för de jag håller kär att jag förlorar allt om jag förlorar dem. De behöver väl lika mycket närhet som jag? Ett löfte är att jag ska börja visa uppskattning för de jag tycker om.