Vid denna tid för ett år sen skrev jag att aldrig ge hjärtat rakt ut och lyssnade endast på håkan hellström, riverside och I am not a whore. Bodde i en lägenhet med min mamma och två syskon varannan vecka. Jag och mina vänner spenderade för mycket tid hemma hos Fredrik Renner, jag hatade alla killar som vandrade på denna jord och jag var kär i Rickard. Jag ältade fortfarande minnena från tiden jag bodde i Rättvik och jag var besatt av krillebooi. Dom kallade mig hater och falsk. Jag hade alla Sams kompisar emot mig för det jag gjorde mot Sam. Nu såhär i efterhand inser jag ju hur jävla elak jag var, men det var rätt då. Jag drack vodka varje helg och gjorde slut på ett camel blue per dag. De namn som nämndes mest här i bloggen var Joanna, Daniella och Melissa och jag ägnade all tid jag hade över på att låtsas ha det bästa självförtroendet och inte prata skit om folk jag egentligen bara ville lägga ner på marken och sparka så hårt på att fötterna började blöda. Jag umgicks med Daniella mest för att hon var bra vän med Joanna och jag var hatad av thea, telma, karin, jennifer och lisa för att jag tjallade om en otrohet. Jag hade inte ett ända godkänt i skolan och jag skrev meterlånga texter om falskhet, kyssar och sprit i ett gammalt collegieblock. Jag grät om kvällarna, jag hade ätstörningar och ibland kunde jag vakna av att jag skrek att halsen brände. Jag kom och gick var jag ville och när jag ville och jag brydde mig aldrig om någon eller något. Det verkade smart då. Jag älskade att min mobil ibland stängde av sig och jag fick vara för mig själv i ett par timmar fastän dom som brydde sig om mig trodde jag dött.