Eftersom det är början på en ny månad nu så känner jag att vi kör på en sån här grej, bara för att liksom. Kommer garanterat glömma att skriva dag efter dag men gör så gott jag kan! Jag? Ja vem fan är det? Ingen aning egentligen, en glad brud på femton bast som sällan gråter och rycker oftast på axlarna. Om det är något jag har lärt mig är det att om man bryr sig så blir det bara jobbigare. Jag bor med morsan, tre småsyskon och låtsaspappa i en förort till stockholm. Bråkar mycket med föräldrarna och har botten-betyg i skolan, röker på heltid och är ute på helgerna. Dricker mer än vad jag borde och älskar mat. Men jag trivs med mitt liv. Utanför hemmet i alla fall. Då man har en mamma med väldigt starka åsikter och man har flest gener från henne kan det bli ett jävla liv här hemma, så jag spenderar oftast tid med vännerna, och om inte så sitter jag instängd. Nu ska jag inte överdriva, jag och mamma har det gaaaalet bra när vi inte bråkar, vi kan snacka om allt liksom. Synd att det är väldigt sällan. Jag är en sommarmänniska och har ganska svårt för snö och kyla, har bott lite överallt i världen under åren och längtar galet tills jag fyller arton. Jag har toppenfina vänner och skulle inte byta ut dom mot något annat och jag gillar mitt utseende (oftast) men självklart har jag komplex över vissa saker och skulle inte banga på ett par kilo mindre. Skulle de som känner mig få beskriva mig skulle det nog bli något i stil med "känslokall, chillare och trevlig (oftast)" och skulle de som inte känner mig få beskriva mig skulle det bli ett ord "bitch". Jag är medveten om att när jag bara går och skumtittar på allt och ingenting så ser jag riktigt elak ut, men jag kan dessvärre inte hjälpa det. Jag vill alla väl och försöker oftast sätta andra framför mig själv, vilket inte är positivt ibland. Jag har svårt att konfrontera människor och jag brukar oftast lägga undan ilska och aggrissioner djupt inne i mig själv, ibland måste man ju givetvis tömma sig och när jag gör det då, tro mig, då vill du inte vara i närheten. Det här gillar jag inte med mig själv, att jag alltid tänker på andra istället för mig själv. Nöjdast är jag med att jag för ett par år sen va väldigt osäker på mig själv och mådde så dåligt att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, men här står jag idag med ett riktigt bra självförtroende och ett liv som jag egentligen inte kan klaga på. Finns inte så mycket mer att säga, jag är väl inte en intressantare människa än någon annan liksom.