Jag skulle verkligen behöva en pojkvän. Någon som kan gå på min rygg och knäcka den då min fader är för tung och min mor tycker det är obehagligt. inte nog med det, närhet. Det va ett bra tag sen jag kände närhet. hursomhaver, så går tiden jäkligt långsamt när man ligger hemma en lördagkväll, sjuk. Från klockan åtta har jag suttit i flera timmar och tänkt på att alla mina vänner har det galet kul och en kväll att släppa loss. Sen tittar jag på klockan och inser att klockan bara är elva. Då ska dom alltså ha roligt i typ två timmar till medan jag sitter här i min ensamhet och lyssnar på Isak Strand. känner mig rätt så misslyckad.