Ibland vill jag verkligen skjuta mig själv. Vadfan håller jag på med? Jag vet att jag kan men jag orkar helt enkelt inte. Jag vill verkligen men någonting stoppar mig. Jag vill välja men jag vill de båda. Orkar inte lämna en och ta en annan, kan inte heller inte ta någon. Kvällen med bästa har gjort denna kalla vintermånad mycket bättre. Men när jag går där på parkvägen kan jag inte låta bli att tänka, vilja och föreställa mig känslan. Och sen över igen till den andra sidan. Vägen delar sig här, hur vet man vilken väg man ska ta? Det känns helt rätt och det är väl såhär det ska vara antar jag, lösningen borde ha funderats ut för ett dryga år sen annars. Måste bara fundera ut varför. Jag vill inte ha det såhär, vill inte va såhär, vill inte se det såhär. Positivt Denize, tänk positivt. Fan, fel val. Ja det är klart. Som nycklar: har du två som ser likadana ut så är det femtio procents chans att du tar rätt, ändå tar du alltid fel. Klart jag valde fel väg, en lite kantig, kuslig stig istället för motorvägen liksom. Förlåt mig, jag menade det inte. Känner mig som Tom i Tom&Jerry - med snurrande fåglar runt huvudet, lite pårökt kanske.. eller rentav jättetrött? Hög? vad vet jag. Men allt bygger på tillit men jag måste lita på mig själv innan jag litar på dig dummer. Bullshit, det räcker väl med att lita på en? men dom säger att man inte kan lita på någon? Förlåt igen. Jag hatar att blogga, mitt huvud faller av och med det säger jag godnatt.