Fan va inte värt pengarna saw var. Jag satt dock för det mesta med jackan över huvudet och lyssnade på hoffmaestro i lurarna, inklämd mellan en livrädd Ian som kollade mindra än vad jag gjorde, och en lite halvrädd adam som lekte lite tuff och låtsades kolla. För min del slutade det i alla fall med ett så gott som svart ansikte efter en massa runnen mascara, tårarna började helt enkelt bara rinna när jag kände att det blev för mycket för mig. Nu känner jag dock inte av nånting, soooft. Efter filmen blev det ett stopp på donken och därefter åkte vi alla hem. Vissa tillsammans, andra inte. själv tillhör man den sistnämnda kategorin, haha. Hopefully överlever jag natten i min ensamhet ändå. Nu: my super psycho sweet.


Jag och adam i 3D-glasögonen, dålig bild eller??