_
Vet du att jag pratade om dig idag? Jag pratade om dig, och skrattade åt det. För jag visste inte sanningen, jag visste inte vad som egentligen hände. Pratade med mamma om dig för en stund sen, och hon berättade. Du såg mig när jag föddes, du fanns där, du fanns där istället för min pappa, min pappa som var för upptagen med att knarka. Jag kände dig aldrig, men det gör ont ändå, ont att veta. Min mamma grät, jag har aldrig sett henne gråta så, och hon berättade, berättade sanningen jag aldrig fått veta. Jag har hört bilolycka förut, men aldrig den mörka sanningen bakom ordet bilolycka. Jag önskar att jag hade fått chansen att lära känna dig, att du hade funnits där för mig som du borde ha gjort. Men du fastnade i skiten, jag vet att du försökte, du försökte finnas där för dina nära, jobba lagligt och dra in pengar till din familj, men du valde att ta den andra vägen, och när du försökte svänga av så fastnade du i leran, du kunde inte göra något. Du blev blåst på alla pengar, och hade sen ingenting kvar. Det var då du blev lurad, lurad på livet. Han sa att han gick att lita på, och du hade inget val, du va tvungen att tro på honom. Jag önskar att det inte hade blivit såhär, och på något sätt så saknar jag dig, även fast jag inte ens minns att jag träffat dig, men du var ändå en del av mig, en del av min familj. Tusen frågar men inga svar. Han den andra, han klarade sig, men tog inom kort sitt eget liv. Du dog förjäves, jag älskar dig trots att jag aldrig fick veta vem du var på riktigt, vila i frid, farbror.
Kommentarer
Trackback
