*

Mina vänner, ni måste kämpa på. Ta er uppåt, ställ er på benen igen. Res er upp, dra er ur skiten.
Jag har varit där, det vet ni. Jag har tagit mig upp nu, jag har tagit livets hand och dragit mig uppåt igen. Nu, har jag börjat återhämta mig, och jag mår psykiskt bra för första gången sen i juni 2009. Det är skitsvårt och man vet inte vad man ska göra, kan inte sätta ord på någonting, vet inte hur man ska formulera sig, kan inte förklara för någon så ingen kan förstå. Men, pressa ner maten, tvinga er själva att sova. Lägg er jättetidigt och försök sova. Det kommer inte gå först nej, men efter ett tag anpassar sig kroppen och det går utav sig självt. Intala er själva att skolan går först, försök att fokucera. Om ni tar tag i det här med maten och sömnen, kommer skolan rulla på automatiskt. Även om man inte tror det och tänker "det säger dom bara för att jag ska hålla ut" så kommer det lösa sig. Det kommer bli bra. Jag har tagit mig igenom min period nu, jag kommer säkert behöva gå igenom den igen, men nu kan jag se tillbaka och se vad jag gjorde fel och vad jag kan göra annorlunda nästan gång. Det är ingen som säger att det är lätt, och jag var bara sekunder ifrån att inte klara av allting, men då, hade jag mina vänner som fanns där för mig. Jag har lärt mig av mina misstag. och tro mig, det är inte värt det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0