Okej, den så kallade blogpausen höll inte så länge, men igår va jag så jävla nere. Först fick jag ju inte gå till skolan, men sen blev det så långtråkigt hemma att jag precis tänkte gå, och då får jag veta det. Ulrica har gått bort. Adams mamma. Hon har haft cancer, så det va väntat men när det väl hände kändes det så jävla sjukt. Jag började gråta hejdlöst så jag stannade hemma ändå. Förstår inte hur det måste ha varit för adam. Men han är riktigt stark som person, så idag, syntes han till i skolan ändå. Flaggan var uppe, men det mesta kändes som vanligt. Det första jag ville göra när jag såg honom va att springa och krama sönder honom, men tänkte att det va bättre att låta bli. Han har det väl tillräckligt svårt redan antar jag.. Usch och fy alltså. Att sånt ska behöva hända. Men det är bara att gå vidare och leva för den avlidnes skull. är vad jag har lärt mig i alla fall, trots att jag inte vet vad jag skulle ta mig till om något sådant hände mig..
Update: skolan idag rullade på som vanligt och sedan begav jag mig till gurras place. Vi lagade "mat" och såg på chipmunks & chipheads, ha-ha. Kom hem för en dryga halvtimme sen och då lagade jag mat åt mig själv och nu ska jag snart bege mig ut igen för att träffa Amanda. Jag börjar fan bli grym på att laga mat! :D
pussie