det är försent.
Vår tid är över, chanserna är slut för inget kan ändra det faktum att det aldrig kan bli som förut. Det gjorde ont då, det gör ont nu men jag tröstar mig själv med att det inte kunde bli sämre. Men det där va så mycket mer än jag tål. Du gav mig löfte efter löfte och du gav mig kärlek som jag trodde på. Försökte le men jag fällde tårar då du inte såg. Det sved i hjärtat och jag föll isär, jag ville fly bort från allt, ville inte stanna där. Det finns så många minnen, kan inte glömma det som hänt. Vi kan gå tillbaks till första gången jag såg dig, du tog en del av mig direkt och ingen runt om kring kunde få oss isär. Allt blev fel, och jag förstår men du lämnade allt, du sa inte ens farväl, du lämnade mig där när jag var knäsvag och kär. Jag trodde aldrig att mitt hjärta skulle krossas utav dig, ett liv utan öde och ett öde utan liv hade jag kvar. Jag försöker ju le men allting känns som förr, har stått och frusit ut mig själv i ett helt jävla år nu. Jag har gjort allt jag kunnat för att få till ett äkta leende på läpparna igen, men då och då ser jag bara tomhet i mig själv. Fan jag älskade dig men nu finns inget vi. Spara dina tårar och din förklaring till någon annan, utan gör som jag -försök att glömma allt och se inte tillbaka. Men visst tänker jag på dig ibland.
Kommentarer
Trackback
