Har du någon gång känt hur det känns att bli sviken av en vän som alltid stått dig nära? Har du någongång trott på en lögn, bara för att du önskat att den var sann? Det ser ut som om våran saga inte får ett bra slut som jag tror vi båda hoppats på. Vad hände med att bli mammor tillsammans? vad hände med att vi skulle bli gamla tillsammans? vad hände med att vi skulle bli tråkiga kontorskärringar tillsammans? vad hände med att vi skulle bli motsatser till våra mammor? Jag vet inte hur du tänker just nu, för jag känner inte igen dig. Trots att jag alltid ställt upp för dig, och trots att du tog mig i andra hand för kärleken så valde jag att finnas kvar för dig, för att när livet sedan krisar, skulle du behöva en vän. Men jag har tagit det här alldeles för länge nu. Det gör ont att säga det, men du kanske behöver förlora en vän för att inse att du inte kan ta simon framför dina vänner som du gjort ett år tillbaka. Det gör ont som fan ska du veta, trots att jag inte visat det. Jag borde kanske ha sagt till från början, så att det inte skulle blivit såhär, men jag var så glad för din skull, för att du hittat någon som du älskar, och som älskade dig tillbaka. Men nu har det gått alldeles för långt. Jag hoppas du kan bli lycklig med honom. Och jag hoppas att du gör rätt val, gör vad som känns bäst för dig Jenny. Jag tackar för dom 8 år vi har haft tillsammans, jag tackar för alla minnen. Jag kommer alltid älska dig som min bästavän. Jag klandrar mig själv för att jag trodde på "aldrig ta en kille före sin bästavän", för är man kär så är man.

Men jag hoppas du förstår att du satt våran vänskap på spel. Du har gjort det för Simons skull.