' Just because I told ya from the start
Jag vet att du inte vill lyssna, och jag vet inte om du kommer se det här, men jag skriver det för dig. Du skulle ha lyssnat på mig, jag sa till dig från början, innan jag älskade dig och innan jag lämnade dig, att du inte skulle lita på mig, du skulle inte ge mig ditt förtroende, jag är en hjärtekrossare och det vet jag, jag sårar alltid, och jag ville verkligen inte göra dig illa. Och jag sa till dig från början att jag kanske skulle slita isär dig, för att jag kanske skulle såra dig ordentligt. Du ville ge det en chans, och jag bestämde mig för att göra det också, för jag var verkligen kär i dig, på riktigt. Jag tänkte att det kanske skulle gå, trots att jag innerst inne visste att jag bara ljög för mig själv. Ingenting av det jag sa va lögn, jag menade varenda ord, du va bland det bästa som hänt mig, och jag var verkligen lycklig med dig. I början va det så jävla bra, jag trodde ingenting kunde gå fel. Men det visade sig att du var inte den jag trodde tillslut, och det blev alldeles för mycket, för jag var verkligen inte van vid sånna som du, eller jag är inte. Jag trodde först att jag va en usel flickvän, vilket jag kanske också var, men jag insåg sen att jag inte hade kunskaper till att ge dig det du behövde för att må bra. Du sa att jag gjorde dig lycklig, men jag tror inte du förstog hur mycket jag skulle såra dig tillslut, så jag valde att göra på det här sättet, och det va skitjobbigt, för du betydde jävligt mycket för mig. Sättet du brukade se på mig, jag kan inte få det ur mitt huvud, du såg på mig på ett särsklit sätt, ett sätt som jag älskade. Jag låg hela nätterna och försökte få dig ur mitt huvud, bläddrade fram dig på kontaktlistan på mobilen och ville så gärna trycka på ring bara för att få prata med dig. Ville så gärna bara säga en massa saker till dig, skrika på dig, gråta för dig. Men jag visste att jag inte fick, jag fick inte ta kontakt med dig, det var bara så. Jag bet ihop och slutade prata med dig, och du ville aldrig mer höra av mig, och jag var tvungen att respektera det. Jag vet att jag sårade dig, men jag hade inte orken att gå runt och veta att jag inte är tillräcklig bra för dig. jag har förklarat det förut, men du verkar itne förstå. Och jag kan inte heller förklara, men jag klandrar inte dig för någonting, och det borde inte du heller göra. Nu är det såhär det är, och jag vill verkligen vara vän med dig, så som det var, innan vi gick längre, jag vill ha det så igen, jag sa, och det är väl svårt att fatta men jag ville aldrig ha det såhär, och jag var kär i dig, på riktigt. Nu är det som det är, och du vill inte höra av mig och jag har sagt att du får komma till mig om och när du känner att du kan. Jag vill mer än gärna vara din vän, finnas där för dig när du behöver någon att prata med, vara den som du kan ringa när du är på väg hem om kvällarna, jag vill ha dig som jag hade dig förut, innan vi gick längre än vänner, vill kunna träffa dig på kvällarna och snacka en massa skit. Men du vill inte ha mig som vän, vilket jag förstår på sätt och vis, och jag fattar att du mår dåligt på grund av mig, men du kan inte lägga allt på mig, för jag berättade hur det låg till från början men du vägrade inse att jag faktiskt talade sanning. Jag va mer kär i dig än någon annan, men jag klarar inte av dig, du och jag hör inte ihop på något sätt. Nu vill du inte prata med mig eller höra något ifrån mig och visst, är det så du vill ha det så. men kom inte och säg att allt är mitt fel för du vet lika väl som jag, att jag varnade dig.
Kommentarer
Trackback
