menmen bloggen har inte riktigt varit min första prioritering nu såhär i decemberstressen. visserligen har jag väl haft tid att slänga in inlägg lite då och då, men jag sitter inte vid datan så speciellt mycket längre, men när jag väl gör det så fastnar jag liksom på facebook. well, har det hänt nåt kul i världen yet? nja, tveksamt. i min värld har det dock hänt massooooooor. eller inte. för er som är intresserade så är jag och sam inte tillsammans längre av en raaad massa anledningar.. orkar inte riktigt ta upp varför och sådär, men det är uppenbarligen mitt fel, i suppose. typ tre veckor höll det, riktigt starkt jobbat. vi skulle firat en månad på fredag egentligen. och nu hatar han mig, hejja! ah, men jag överlever väl, och det hoppas jag att han också gör, men eftersom han aldrig vill se mig eller prata med mig mer så kan jag inte fråga heller. jaja, mer då? va ute i helgen och bara chillade och pratade ut, haha.. va i rättvik för nån helg sen och kände mig som en riktig bonde där jag satt i ett omklädningsrum i röjeråsen. har väl inte hänt så mycket mer antar jag.

idag är det sista måndagen för den här terminen, woho! nu är det bara varje måndag i hela mitt liv kvar, men det går bra det går bra, det kommer det kommer. snart står jag där med sista måndagen i mitt liv och tänker: tänk va roligt man haft det i sina dar.. ja jävlar ja, barndommen då man bara levde trots att man egentligen inte vet varför, ungdommen: en helvete rätt upp i himlen. resten av livet har jag inte upplevt än, men nu så känns det verkligen som om jag är nöjd såhär. jag är bara fjorton år, och livet är redan trist. visst är det massor jag skulle vilja göra, men det jag har gjort är helt okej ändå. det är bara problem fram och tillbaka, och när allt är topp och det inte finns några problem, då är problemet att det inte finns något problem.. jobbigt de där. och tänk, alla år i jobbiga dagar som man levt nu, man ska typ leva lika många år tre-fyra gånger till.

Jag har funderat en del på de där, tänk när man står där, en riktig bitterfitta (eller snäll farmor, men jag tror mer på att jag kommer bli en tjurig sådan) på åttio år med rullator, och grått hår och tänker: va roligt man haft i sin dar.. fatta va ångest!? alltså när jag fyller typ femtio kommer jag ha världens ångest! vad har man att leva för då egentligen? typ barnbarnen, men come on, dom lever vidare. därför funderar jag och joanna på att vi ska pensionera oss när vi blir 55, och resa jorden runt i fem år, och sen typ äta ihjäl oss när vi blir sextio? sounds good, huh?

nej fan vad jag snackar, men jag måste lasta av mig alla tankar nånstans, med tanke på att mina vänner inte lyssnar på cirka 75% av allt jag säger, hah!

nu är jag hursomhelst hos min låtsaspappa, har käkat middag här, men han ska dra och 'lira hockey' som det så vackert heter, så jag ska väl tagga hem.. och städa mitt jävla rum innan mamma flippar. eller, hon har redan flippat. jag hatar verkligen att städa, det är så jävla tråkigt. att stå där vid garderoben och vika en tröja och veta att man egentligen kan göra något helt annat? så synd. hah, ännu en funderare. men äh, nu ska jag hoppa i jackan och bege mig ut i mörkret och kylan. apropå det förresten, det är typ lika mörkt när man vaknar som när man går och lägger sig? det är typ ljust i tre timmar per dag? congrats gud, du har verkligen lyckats med att få oss att lida! eller testa oss, låta oss pröva oss själva, eller vad du nu sitter och gör där uppe, mer än att kissa. det regnar ju förfan hela tiden. Men idag och igår har det fan snöat, hejja! det kanske blir en vit jul i sthlm ändå, though jag ska vara i rättvik med hundrafemtio meter tjock kramsnö. men fan, nu ska jag seriöst vara tyst, haha. trevlig kväll.