Det här med kärlek? det suger ju bokstavligt talat. helt jävla värdelöst. om man är som jag, vill kunna "hålla på" lite med någon, men utan att det betyder någonting.. och så håller man på, men så fäster sig killen? typ börjar tro att det är nånting mellan oss? vad fan gör man då? jo man berättar såklart för honom hur läget ligger till. men hur? hur fan ska man kunna säga en sån sak utan att det låter hemskt och elakt? det är fullkomligt omöjligt. det lättaste skulle ju vara att säga det via sms, msn, facebook eller liknande, men det är så hjärtlöst och känslokallt som det bara kan bli. det är ju typ en oskriven regel att man ska säga sånna saker face to face.. aha, vad ska man säga då?

- alltså du, det är såhär att jag är inte kär i dig.

- nehe, men allt vi har gjort då? betyder det ingenting?

- nej

- nehe.. ?

- mm ..

eller vaddå? så kan man ju inte säga? man måste ju ha en bra anledning liksom? det bästa kankse är att säga det hela innan man börjar hålla på, men det är ju lite något av en stämningsförstörare.. säg såhär: jag och en kille sitter och myser i en soffa, och så är vi precis på väg att kyssas, då rycker jag tillbaka huvudet och säger: alltså du.. bara så du vet så betyder det här ingenting.. det är bara roligt typ. kan man säga/göra så? det tycker inte jag. det är också känslokallt.

Jag tycker man ska gå rakt på sak och bara säga det rakt ut face to face: att det bara va mysigt men att man inte känner något speciellt för personen. och sen kan man ju bara hoppas på att den andra känner detsamma. eller också så kör man på den där: "jag trodde jag hade känslor för dig, men nu har jag upptäckt att jag hade fel. jag tror inte att det kommer funka mellan oss.." eller, "jag är lite osäker på vad jag känner.. tycker att vi ska vara kompisar så länge och sen om du orkar vänta så säger jag till vad jag känner. " och sen så säger man inget mer så glöms det hela tillslut bort! och för allt i världen, dra inte ut på det! säg det direkt du är säker, vänta inte, det kommer bli svårare att säga det, och det kommer bli svårare för han att ta det. men vänta dock tills du är helt säker, annars kanske du får ångra dig sen, och du kan inte låta honom vänta på dig, låta honom gå runt och hopps på att du ska komma tillbaka, inte ge honom falska förhoppningar.

allt som har med kärlek att göra är krångligt. aldrig kan allt vara bra.. allt skulle underlätta om man kunde hålla sig borta från att bli kär. Jag hatar att vara kär, det är bland det värsta som finns. det gör ont, och man blir oftast besviken. och jag är en sån som alltid vägrar erkänna för mig själv och andra att jag är kär. jag vägrar. jag liksom, ljuger för mig själv.. jag vill aldrig vara kär, jag var det första gången för nästan exakt ett år sen, och det va det värsta jag varit med om, så därför vägrar jag bli kär nu för tiden. Jag är en sån som inte fäster sig. Jag gillar att ligga och prata i telefon om nätterna, smsa och ligga och mysa och pussas och sådär. men jag fäster mig inte vid någon, eller ah.. oftast inte. Efter min största första kärlek så har jag varit kär en gång, och det gick också åt helvete, så nu har jag extremt svårt att lita på en kille som är "mer än kompis" och är livrädd för att starta förhållanden. jag har väl haft en och annan crush dock, och det hatar jag också, för det leder oftast till kärlek. jag hatar känslor allmänt.. och om man blir kär i en kille så kan man ju inte gå runt och hålla på det hur som länge som helst, tillslut måsta man säga det, och oftast blir allt fel då. visst finns mirakel, att han går och bär på samma hemlighet, men hur ofta? sällan. usch det finns många tankar kring det där.. men jag helt personligen hatar känslor. man blir alltid besviken.